Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För länge sedan rasade en gång på förhösten en väldig
storm. Hela hafvet därute kokade som en jättekitel, och
vågorna vräkte fram högre än något hus i det lilla fiskläget.
I tre dagar rasade stormen, och på den tredje såg man
ett stort främmande skepp med alla refven intagna hålla
tätt inpå land. Man samlades i tysta skaror på stranden,
och väderbitna anleten stirrade i väntan ut mot främlingen,
som tydligen på vinst och förlust försökte klara sig fram
i det obekanta farvattnet.
Då gick ett mummel genom de vid faror och fasor vana
åskådarne. Det stora skeppet stod plötsligt stilla. Gröna
brottsjöar med hvitt skum vräkte öfver det väldiga
skrof-vet, och mastspirorna vaggade hit och dit.
— Galgpliggen, Galgpliggen! Nu är det slut med den!
Främlingen hade ränt upp på det farliga skäret. Några
karlar rusade ned till båtame för att i det vilda vädret
vedervåga ett äfventyr. Men det tjänade till föga. Inom
några sekunder var främlingen försvunnen, och det
skummade och brusade kring Galgpliggen som förut.
Då nästa morgon rann upp klar och vacker och hafvet
lugnat sig, blef det lif och spring i det lilla samhället. Ett
par ilandflutna lik skaffades hastigt undan, och en hel
flottilj af båtar sköt snabbt ut mot skäret. Galgpliggen
hade mången gång förut skaffat värdefullt gods till de
fattiga stugorna, hvadan den hölls i helgd och vördnad
och betraktades såsom en af försynen gifven inkomstkälla.
Man kände det gamla skäret så väl. Skepp, som där
förliste, sjönko i regel ej djupare, än att man vid klart
vatten kunde skönja masttopparne, och i så fall fanns det
mycket att fiska upp ur djupet. Men strax utanför skäret,
som förmodligen höjde sig i terasser, tog det omätliga
djupet vid, och där försvann mången skuta, som sedermera
aldrig vardt sedd.
Den här främlingen låg, som man beräknat, och man
kunde tydligt därnere se masttopparne, som vaggade sakta
af och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
