Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den tiden var dykarekonsten ej så inveklad som
nu. Man band om lifvet en lång lina, som de
ombordvarande fingo ta hand om, och hoppade så käckt
öfver-bord med en stor gråsten i famnen för att snabbare sjunka
i djupet.
Det var ingen behaglig lek, men i det båtlag, som nu
vaggade kring Galgpliggen, funnos djärfva sällar. Det
var den rödskäggige skeppar Hemming, som redan seglat
så godt som jorden rundt och troligen skaffat sig mången
vacker slant, ty hans stuga var den största och bästa
däruppe bland bergknallarna. Men röde Hemming var inte
den, som väjde för något, då det gällde en god affär. Ej
heller gjorde så den långe, mörklagde Kalle Klyfvarbom,
som kallades så för sin försvarliga näsas skull.
Bägge voro lika styfva i nacken, aldrig hade någon
velat vara sämre än den andre. Och därför voro de också
de första, som reste sig och förklarade sig beredda för den
vådliga färden.
De fingo sina långa linor med bastanta hvarf och knutar
under armarna och kring lifvet, de pröfvade om de långa
knifvarne sutto ordentligt i slidoma, togo hvar sin tunga
gråsten ur båtarnes barlast i famnen, drogo några djupa
andetag och störtade sig samtidigt öfver bord. De
för-svunno snabbt, och endast några bubblor på vattenytan
visade, hvilken väg de tagit. I spänd väntan sutto männen
i båtarne med räddningslinorna i sina seniga händer,
spejande ned i djupet.
Det dröjde en minut, och så började vattnet rundt
omkring skumma hvitt och gå i vågor som i storm. På
samma gång hördes ett starkt och underligt dån
därnere-ifrån. Det bullrade och brakade som om åskan gått i
djupet.
Båtarne slängde hit och dit, det ryckte och stramade
i räddningslinorna, och gripna af skräck började karlarne
hala upp med förtviflans krafter.
Snart hade man de oförvägna dykarne of van vattnet,
fast det dröjde både länge och väl, innan man fick dem
bärgade inom relingen. De lågo bleka och orörliga med
krampaktigt knutna händer och stirrande ögon. Man
gned och bultade dem, hällde brännvin mellan deras käkar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
