- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
7

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - All världens fiende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Emil Gluck, som åter vaknat till sans, låg där
snyftande i regnet. Benbrottet borde genast ha
kommit under behandling. Som det nu var inträdde
hastigt inflammation, vilket förvärrade saken. Efter två
timmars förlopp uttalade de upprörda grannkvinnorna
sin protest mot Ann Bartells beteende. Den gången
kom hon verkligen ut och såg på gossen. Men hon
sparkade till honom i sidan, hjälplös som han låg vid
hennes fötter, och hon skrek hysteriskt att han inte
var hennes barn, och att de gärna kunde tillkalla en
ambulansvagn så att han bleve förd till en
upptagningsanstalt. Varefter hon återvände in.

Så kom en kvinna, Elizabeth Shopstone, gående. Hon
fick veta vad som hänt och lagade att gossen blev lagd
på en bår. Det var hon som tillkallade doktorn och
knuffade undan Ann Bartell så att gossen kunde bäras
in i huset. När doktorn kom, underrättades han genast
av Ann att hon icke skulle komma att betala honom
för hans tjänster. Två månader låg lille Emil till
sängs, hela första månaden på rygg, utan att ha blivit
vänd en enda gång. Och han låg där försummad och
ensam, utom då han fick tillfälliga besök av den
överansträngde läkaren, som icke fick någon ersättning.
Och Emil hade inga leksaker, ingenting som
förkortade de långa, ledsamma timmarna. Aldrig hörde han
ett vänligt ord, aldrig lades en lugnande hand på hans
panna, aldrig kom den minsta skymt av kärleksfull
ömhet på hans lott — ingenting annat än Ann
Bartells förebråelser och snäsor jämte den ständigt
upprepade förklaringen att »han var en överflödig person».
Man kan mycket väl förstå, att det under sådana
förhållanden skulle hos den ensamme och försummade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free