- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
10

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - All världens fiende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Kön och framåtskridande». I våra dagar står denna
hok som en milstolpe inom äktenskapets historia och
filosofi. Det är en väldig volym på mer än sjuhundra
sidor, förvånande originell och skriven med den
yttersta noggrannhet och säkerhet. Det var en bok för
vetenskapsidkare, men icke beräknad att ställa till
uppståndelse. I det sista kapitlet hade Gluck emellertid
med några ord, som endast upptogo tre rader, talat om
en hypotetisk önskvärdhet av försöksgiftermål. Dessa
tre rader kastade sig tidningarna genast över,
»skojade med dem», som det hette på den tidens slangspråk,
och lyckades få hela världen att skratta åt Emil Gluck,
den tjugusjuårige professorn med glasögonen.
Fotografer knäppte av honom i förbigående, han
belägrades av reporters, från kvinnoklubbar i hela landet
insändes resolutioner, vari han och hans omoraliska
teorier fördömdes. Och då Californiens statsförsamling
diskuterade anslaget till sitt universitet, väcktes till och
med en motion att Gluck skulle avlägsnas från sin
befattning som universitetslärare, emedan anslaget i
motsatt fall kunde komma att indragas. Naturligtvis hade
ingen av Glucks förföljare läst hans bok.
Tidningarnas förvända återgivanden av de tre raderna var
tillräckligt för dem. Nu begynte Emil Gluck känna
hat mot allt vad tidningsmän hette. Genom dem hade
det allvarliga och till sitt innehåll värdefulla arbete,
åt vilket han ägnat sex år av sitt liv, fått ryktbarhet
som föremål för åtlöje. Till sin sista stund och till
deras ständiga bedrövelse förlät han dem aldrig.

Det var också tidningarna som buro ansvaret för
den olycka som drabbade honom därnäst. Under de
fem åren närmast efter bokens utgivande hade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free