- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
63

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den starkes styrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guds röst och sade att Gud hade utvalt de visa
männen bland oss till ägare av jorden och getterna och
fiskfällan och eldvattnet — och att vi utan dessa visa
män skulle stå på samma djuriska ståndpunkt som när
vi bodde i träden.

Och så dök där upp en som började sjunga sånger
för vår konung. Honom kallade de för Vägglusen,
därför att han var liten och otymplig både till ansikte
och gestalt och inte utmärkte sig i något slags arbete.
Han tyckte om att skaffa sig de fetaste märgpiporna,
den finaste fisken, den spenvarma getmjölken, den först
mognade säden och den bästa platsen vid elden. Och
genom alt bli konungens sångare fann han en utväg
att fetma utan att göra någonting. När nu folket
knölade mer och mer och somliga kastade stenar på
konungens torvhus, sjöng Vägglusen en sång om hur
härligt det var att vara Fiskätare. I denna sång
förkunnade han att Fiskätarna voro Guds utvalda och de bästa
människor Gud har skapat. Han sjöng också om
Köttätarna och kallade dem svin och kråkor, och han sjöng
om hur vackert och gott det var för Fiskätarna att
kämpa och dö under det att de utförde det värv som Gud
ålade dem, nämligen att slå ihjäl Köttätarna. Orden
i den sången brände oss som eld, och vi larmade och
skreko att man skulle föra oss till strid mot
Köttätarna. Och vi glömde att hungern gnagde oss och varför
vi hade knotat; och vi voro glada över att Tigerklo
förde oss över bergen till Köttätarna, där vi slogo ihjäl
många och voro nöjda.

Men tillståndet i Havsdalen blev alls icke bättre. Den
enda utvägen att skaffa sig föda var att arbeta åt
Tre-ben eller Tom-tarm eller Svinkäft, ty där fanns ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free