- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
70

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den starkes styrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro tjocka och feta och ingenting gjorde. De
dåraktiga kallades för visa män och de visa männen
stenades. Män som arbetade hade inte tillräckligt att äta,
och de som inte arbetade åto för mycket.

Och stammen fortfor att förlora i styrka. Barnen
blevo svaga och sjukliga. Och därför att vi inte hade
tillräckligt att äta uppstodo underliga sjukdomar ibland
oss och vi dogo som flugor. Så kommo Köttätarna
över oss. Vi hade för ofta följt Tigerklo över
bergsryggen och dödat deras bröder. Och nu kommo de för
att öva en blodig vedergällning. Vi voro för svaga och
sjuka att kunna hålla den stora muren bemannad. Och
de dödade oss nästan till sista man, men några av
kvinnorna togo de med sig. Vägglusen och jag kommo
undan, och jag gömde mig på de otillgängligaste
platser och började jaga villebråd och behövde inte längre
gå hungrig. Jag stal mig en hustru från Köttätarna
och levde sedan i bergshålor där de inte kunde finna
mig. Vi hade tre söner, och var och en av dem stal
sig hustru från Köttätarna. Det övriga är er väl
bekant, ty äro ni icke mina söners söner?»

»Men Vägglusen?» frågade Snabbfot. »Vad blev det
av honom?»

»Han begav sig till Köttätarna och sjöng sånger för
deras konung. Nu är han en gammal man, men han
sjunger samma gamla sånger ännu. Och så snart
någon reser sig och vill framåt, sjunger han att den
mannen vill tillbaka till att leva i träden.»

Långskägg gjorde ett grepp i björnkadavret och slet
till sig en handfull fett, som han stoppade i sin tandlösa
mun.

»Men en gång skola alla fånar vara döda», sade han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free