Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs’ dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundransvärt med ett enda undantag, nämligen att
träda i äktenskap. Men han frågade icke efter
någonting, hade ingen ärelystnad, inga passioner, intet
begär att utföra saker som han skulle kunnat göra så
mycket bättre än andra.
»Det här är uppstudsighet mot överhet», förklarade
någon i gruppen. En annan kallade det för revolt och
revolution, och en tredje talade om anarki.
»Jag kan inte inse det», sade Bertie. »Jag har varit
ute på gatorna hela förmiddagen. Fullkomlig ordning
överallt. Aldrig har jag sett en mera lugnt avvaktande
folkmassa. Ingen anledning till fula benämningar. Det
är ingenting av vad ni nyss sade, utan det är precis
vad de ha förklarat att det är — en generalstrejk —
och nu är det er tur att spela ut, mina herrar!»
»Och det ska’ vi göra med kraft!» skrek Garfield,
en av millionärerna. »Vi ska’ visa mobben dess rätta
plats — de kreaturen! Vänta bara tills regeringen
griper in!»
»Men var ha vi den?» sade Bertie. »För er kunde
den lika gärna befinna sig på havets botten. Ni vet
inte vad som kan vara å bane i Washington. Ni vet
inte om vi ha någon styrelse alls.»
»Å — oroa er inte för det!» fräste Garfield.
»Jag försäkrar er att jag inte är det minsta orolig.»
Bertie smålog matt. »Det förefaller mig däremot som
om ni vore ganska upprörda, mina herrar. Se er i
spegeln, Garfield.»
Garfield såg icke dit, men hade han gjort det, skulle
han ha skådat bilden av en mycket upprörd man med
tillrufsat järngrått hår, högrött ansikte, butter och
hämndlysten min och ursinnigt glimmande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
