- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
115

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs’ dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera att forsla. Soldaterna måste nu erhålla sina
rationer från de konfiskerade förråden, och till dem
utdelades allting först.

Början till slutet var i sikte. Våld började
framträda. Lag och ordning begynte försummas, och jag
måste tillstå att det skedde först bland fattigkvarterens
befolkning och bland de högre klasserna.
Arbetarorganisationen lät ingenting komma sig till last i delta
avseende. Och den kunde ju också mycket väl hålla sig
till ordning — den hade tillräckligt att äta. Jag
kommer ihåg en eftermiddag på klubben, då jag fann
Halstead och Brentwood viskande med varandra i ett hörn.
De togo mig med i spekulationen. Brentwoods
automobil var ännu i full ordning och de ämnade sig nedåt
landsbygden att stjäla kreatur. Halstead hade en lång
slaktarkniv och en köttyxa. Vi begåvo oss utom
stadens utkanter. Här och där gingo kor på bete, men de
vaktades alltid av sina ägare. Vi fortsatte vår
spaningsfärd utmed stadsområdet åt öster, och på
höjderna nära Hunter’s Point träffade vi på en ko som
vaktades av en liten flicka. En kalv följde efter kon. Vi
slösade icke bort någon tid på preliminärer. Den lilla
flickan sprang skrikande sin väg medan vi slaktade kon.
Jag utelämnar detaljerna, ty de voro ingalunda
behagliga — vi voro ovana vid dylikt arbete och vi utförde
det som klåpare.

Men mitt under det att vi arbetade med den
raskhet som fruktan förlänar, hörde vi höga rop och sågo
en hop karlar komma springande emot oss. Vi
lämnade vårt rov i sticket och togo till fötterna. Till vår
förvåning blevo vi icke förföljda. Då vi sågo oss om,
upptäckte vi att de nykomna skyndsamt skuro upp kon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free