- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
122

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs’ dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lågo lik vid vägkanterna och man såg svartnade ruiner
efter lantliga bostäder. Gärdesgårdarna voro nedbrutna
och den växande grödan var nedtrampad av otaliga
fötter. Alla grönsaksland hade blivit skövlade av
utsvultna horder. Alla höns och kreatur hade fått sätta till
livet. Och på samma sätt såg det ut i närheten av alla
vägar som ledde ut från San Francisco. Längre bort
från vägarna hade lantmän försvarat vad de ägde med
bössor och revolvrar och gjorde det fortfarande. De
varnade oss för att komma dem nära och vägrade att
inlåta sig i underhandlingar med oss. All förstörelse
och alla våldsdåd hade begåtts av fattigkvarterens
befolkning och av överklassen. Medlemmarna av I. L.
W. hade allt vad de behövde till livets nödtorft, och de
stannade helt lugnt kvar i sina hem i städerna.

Det dröjde icke länge förrän vi fingo ett påtagligt
bevis på hur förtvivlad situationen var. Till höger om
oss hörde vi skrik och gevärsskott. Kulor kommo
vinande i farlig närhet. Så hördes ett knastrande bland
småskogen och en präktig, svart häst bröt fram tvärs
över vägen framför oss och försvann. Vi hunno nätt
och jämnt lägga märke till att han blödde och
haltade. Tre soldater följde efter honom och jakten gick
vidare bland träden till vänster om oss. Vi hörde
soldaternas rop till varandra. En fjärde soldat kom nu
linkande ut på vägen från högra sidan, satte sig på en
stor sten och torkade svetten ur ansiktet.

»De höra till milisen», viskade Dakon. »Måste ha
deserterat.»

Karlen grinade belåtet när han fick se oss och bad
om en tändsticka. Till svar på Dakons fråga efter
lösen svarade han, att milistrupperna hade deserterat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free