- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
123

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs’ dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Fick ingen mat», förklarade han. »Alltsammans går
åt till de reguliära.» Han berättade också att alla
militära fångar hade blivit frigivna från Alcatraz Island
därför att man icke kunde föda dem längre.

Aldrig skall jag glömma den syn som sedan
uppenbarade sig för oss. Vi råkade på den helt plötsligt vid
en krökning av vägen. Trädgrenarna bildade en
valvbåge över våra huvud. Solskenet silade fram mellan
löven, fjärilar fladdrade omkring och utifrån fälten
hördes lärkornas sång. Bilen svängde kring kröken —
där stod en stor automobil avsedd för långturer.
Omkring den och inuti den lågo åtskilliga döda. Synen
berättade tillräckligt tydligt sin egen historia. De
åkande hade varit stadda på flykt från staden och blivit
överfallna av ett band kringstrykare från
fattigkvarteren. Det måste ha skett under det senast förflutna
dygnet. Kringströdda, nyligen uppslagna konservlådor som
innehållit kött eller frukt utgjorde förklaring på varför
de resande blivit överfallna. Dakon såg på de döda.

»Jag kunde just tro det», sade han. »Jag kände
genast igen vagnen. Det är Perritons — hela familjen.
Härefter få vi vara på vår vakt.»

»Men vi ha inga livsmedel som kunde locka till
överfall», invände jag.

Dakon pekade på hästen som jag red, och jag förstod
honom.

Tidigt på förmiddagen hade Dakons häst tappat en
sko. Djurets ömtåliga hov hade farit illa och vid
middagstiden började hästen halta. Dakon ville inte rida
den längre och ville inte heller lämna den efter sig.
På hans enträgna uppmaning fortsatte vi utan honom.
Han ämnade gå och leda hästen och hinna upp oss var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free