- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
125

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs’ dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i väderkvarnen, omgivet av en hel mängd tömda
patronhylsor. Han hade tydligen kämpat en hård strid. Men
icke ett spår kunde vi upptäcka efter de bägge
italienska trädgårdsarbetarna, lika litet som efter
hushållerskan och hennes man. Där fanns icke ett levande liv.
Kalvar, föl, den präktiga hönsgården och raskreaturen
— allt var borta. I köket och eldstäderna där pöbeln
hade stekt och kokat såg det hemskt ut, och spår efter
en mängd lägereldar strax utanför buro vittne om att
massor av folk hade ätit och tillbragt natten på
platsen. Och vad de icke ätit upp hade de tagit med sig.
Där fanns icke ett grand åt oss.

Kvällen förgick under fåfäng väntan på Dakon, och
på morgonen körde vi med våra revolvrars hjälp bort
ett halvt dussin marodörer. Sedan slaktade vi en av
Dakons hästar och gömde för framtida behov det vi
icke genast åto upp. På eftermiddagen gick Collins ut
för att se sig om, men kom icke tillbaka. Detta var
sista droppen för Hanover. Han ville nödvändigt ge
sig av därifrån på fläcken, och det var med stor
svårighet jag kunde övertala honom att vänta tills det blev
dager igen. Vad mig beträffade var jag övertygad om
att generalstrejken snart skulle ta slut, och jag beslöt
att återvända till San Francisco. Vi skildes således åt
på morgonen. Hanover red söderut med femtio
skålpund hästkött fastsurrat vid sadelknappen, och jag
styrde kurs åt norr lastad på samma sätt. Lille Hanover
slog sig mycket riktigt fram, och jag vet att han i hela
sitt liv skall envisas att tråka ut varenda människa med
att berätta de äventyr han upplevde på vägen.

Jag hade kommit så långt på återvägen som till
Belmont, då jag blev berövad vad jag hade kvar av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free