- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
131

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedåt. Och när lotsen följde den blicken, såg han
med detsamma en stum, men övertygande förklaring
på orsaken till tidsförlusten. Den nedtill läderfärgade
skorstenen var vit av salt och visselpipan glittrade som
kristalliserad i det ryckvis framträngande solskenet,
som för ögonblicket bröt sig igenom rämnan i ett moln.
Livräddningsbåten i babord var borta och dess
förvridna dävertar vittnade om vilken väldig stöt som
där måste ha träffat gamla Tryapsic. Styrbords
dävertar voro likaledes tomma. Vrakspillror efter den
dithörande livräddningsbåten lågo på däcket bredvid
det krossade skylightet till maskinrummet, som var
övertäckt med en presenning. Nedanför, åt styrbord
till, såg lotsen den bräckta dörren till messrummet,
grovt och klumpigt tillyxad för att kunna stå emot
de tunga slagen från väldiga sjöar. Vid sidan om
den hängde på skorstenens gajar det stora
kvadratformiga nätverket av rep, som ej hade lyckats bryta
styrkan av sjöarnas slag och nu togs ned av
högbåtsmannen och en av besättningen.

»Två gånger förut har jag talat med båtens ägare
om den där dörrn», sade kapten Mac Elrath. »Men
de ha sagt att den dugde. Det va’ väldiga sjöar den här
gången. Otroligt stora. Och den väldigaste bräckte
dörren där. Den rent av slet bort’en och kasta’n på
bordet i messrummet. Förstörde också skylightet. Det
va’ lite tråkigt.»

»Det måste ha varit en väldig en», sade lotsen med
tydligt intresse.

»Va’ nog det. Gick livligt till ombord en stund.
Blev styrmans död. Han va’ på bryggan hos mej och
fick befallning att se till kilarna på skeppsluckan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free