- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
135

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nykter, arbetsam och driftig, hade han arbetat sig upp
från skeppspojke och besättningskarl till styrman och
kapten på segelfartyg, varefter han övergick till
ångbåtsflottan och steg även där från mindre befälsposter
till större, tills han slutligen hamnat på
kommandobryggan på gamla Tryapsic — visserligen ett gammalt
fartyg, men värt sina femtiotusen pund och
fortfarande i stånd att i alla väder transportera sina
niotusen tons frakt.

Från Tryapsics kommandobrygga, den höga plats han
hade nått under sin ävlan inom konkurrensens värld,
stirrade han nu på inloppet till Dublins hamn — på
staden som låg där fördunklad av den mulna och
blåsiga dagens mörka himmel och på det
sammantrasslade nätverket av spiror, tackel och tåg inne i hamnen.
Han kom tillbaka från en färd så lång som två gånger
runt om jorden, och efter oändliga turer av och an på
fjärran farvatten skulle han nu komma hem till
hustrun, som han icke hade sett på tjuguåtta månader, och
till barnet som han aldrig hade sett och som redan
kunde både gå och tala. Han såg eldare och stuvare
komma uthoppande ur skansöppningen som kaniner
ur sin fålla och bege sig akterut över det rostiga
däcket för att mönstras av hamndoktorn. Det var idel
kineser med uttryckslösa sfinxlika ansikten, och de
hade en besynnerlig släpande gång, drogo fötterna efter
sig som om de klumpiga skodonen voro för tunga för
deras magra läggar.

Han såg dem och såg dem icke ändå, där han stod
med handen under sin skärmförsedda mössa och
krafsade begrundande i sitt sandfärgade hår. Ty vad han
hade för ögonen var för hans hjärna endast en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free