- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
139

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utföra — att lägga ut landgången. »Nu ä’ det bra!»
var detsamma som ett avskedsord. Färden var slut
och alla skyndade ivrigt över de rostiga däcken bortåt
fören, där de på förhand hade allting packat och
färdigt för att genast kunna gå i land. Längtan efter
land var stark hos dem alla, och stark var den helt visst
hos kapten Mac Elrath då han grymtade fram sitt adjö till
lotsen — som nu lämnade båten — och själv gick ned i
sin hytt. Uppför landgången kom så en del
tulltjänstemän jämte uppsyningsmannen, kommissionärens
bokhållare och några bärare. De sistnämnda voro raska
i sitt arbete med att klara kaptenens hytt, och
kommissionären väntade för att ta honom med till kontoret.

»Skicka’ ni bud till henne?» hade hans hälsning lytt
vid sammanträffandet med bokhållaren.

»Ja — ett telegram — så snart er ankomst
rapporterades.»

»Då kommer hon nog med morgontåget», hade han
muttrat för sig själv och gått in för att tvätta sig och
byta om kläder.

Han kastade en sista blick omkring sig i hytten och
på de bägge fotografierna på väggen, den ena
föreställande hans hustru och den andra ett barn — hans barn
som han aldrig hade sett. Så gick han ut i
matsalongen, där väggarna voro panelade med ceder- och
lönnträ och det långa bordet stod med platser för tio.
Vid detta bord hade han ätit för sig själv under hela
denna tråkiga tid. Aldrig hade han tagit del i det
skratt och sorl och det meningsutbyte, som vanligen
brukar höras i ett dylikt rum. Han hade ätit under
en nästan vresig tystnad, som delades av de bägge
asiaterna, vilka serverat honom så gott som ljudlöst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free