Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru. Men hade hans närmaste män ombord blivit
tillfrågade om deras tanke i detta avseende, skulle de
ha svarat, att han var sträv och bister.
»Nå, Annie, hur ä’ det med dej?» frågade han och
drog henne intill sig på nytt.
Så höll han henne ifrån sig igen och såg på henne
som i tio år hade varit hans hustru, och som han
likväl kände så litet. Hon var nästan en främling för
honom — mera främmande för honom än hans
kinesiske steward, och mycket mera främmande än hans
närmaste män, som han hade sett varje dag, den ena
dagen efter den andra, åttahundrafemtio dagar. Gifta
i tio år — och under den tiden hade han varit hos
henne sammanlagt nio veckor, knappast en
smekmånad. Varje gång han kom hem hade han så gott som
fått göra bekantskap med henne på nytt. Det var ett
öde som han delade med alla de män som begåvo sig
ut för att plöja oceanen. De visste föga om sina
hustrur och ännu mindre om sina barn. Tänk bara på
hans förste maskinist — den gamle närsynte Mac
Pherson — som brukade berätta hur han kom hem en gång
och dörren till hans hus stängdes mitt för hans näsa
av hans fyraårige pojke, som aldrig hade sett honom
förr.
»Och det här ä’ pojken, det», sade kaptenen och
räckte varsamt ut sin hand för att stryka den lilles
kind.
Men gossen drog sig undan och sökte skydd hos
modern.
»Usch!» utbrast hon. »Tänk att han inte känner
sin egen far.»
»Och inte jag honom. Gud ska’ veta, att jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
