Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kunna peka ut honom bland andra barn, fastän
jag tror att han har din näsa, Annie.»
»Och han har dina ögon, Donald. Se på dem! Det
ä’ ju din pappa, pojke. Ge nu far en kyss, så ä’ du
en duktig gosse.»
Men barnet drog sig närmare intill henne, det lilla
ansiktet fick ett allt starkare uttryck av fruktan och
misstro, och när fadern försökte ta honom till sig, såg
det ut som om gossen skulle brista i gråt.
Kapten Mac Elrath rätade upp sig, och för att dölja
den pinsamma känsla han erfor drog han fram sin
klocka och såg på den.
»Dags att ge oss av nu, Annie», sade han. »Tåget
ska’ snart gå.»
På tåget satt han tyst i början och betraktade
ömsom hustrun med barnet som höll på att somna i
hennes armar och ömsom de odlade fälten och de
grönskande skoglösa höjderna, som dimmigt och otydligt
syntes genom fönstret i det småduggande regnet. De
voro ensamma i kupén. När gossen hade somnat lade
modern honom på soffan och svepte väl om honom.
Och när så Mac Elrath hade fått höra hur släktingar
och vänner mådde och vad som under de senaste åren
hade tilldragit sig på ön Mc Gill, och de hade talat
om vädret och priset på olika sädesslag och på jord,
fanns det föga mer att tala om än dem själva. Och då
började kapten Mac Elrath berätta historien om sina
färder till världens alla ändar för sin kära hustru.
Men det var icke någon historia om världens
underverk, icke om härliga blomsterländer eller underbara
städer i österlandet.
»Hurudant ä’ Java?» frågade hon en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
