- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
151

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte att han ville sätta mej illa ut för
Handelskammaren, för att jag skulle ha gått under märket? Det hade
han sagt till vår högbåtsman. Och på hemvägen sa’
han mej mitt i ansiktet, att jag hade varit en halvtum
under det. Nå, vi va’ i Portland och tog in last på
sötvatten och gick se’n till Comox för att lasta kol på
saltvatten. Jag ska’ säja dej, Annie, att det tål
noggrann uträkning och jag va’ en halv tum under
lastlinien se’n kolen va’ instuvade. Men det vill jag inte
säja till nå’n ann’ än dej. Och den där styrmansglopen
som ville rapportera mej hos Handelskammaren —
han blev se’n sliten mitt itu över ångröret.

Han va’ verkligen bra enfaldig. Efter att ha lastat
i Portland måste jag ta in sextio ton kol för att det
skulle räcka för vår egen del till Comox. Avgiften för
pråmforsling va’ dryg och det fanns intet rum i
koldockan. En fransk bark låg utmed dockan och jag
tala’ med kaptenen där och fråga’ va’ han skulle ta för
att efter slutat dagsarbete hala undan på ett par
timmar och släppa mej in. »Tjugu dollars», sa’ han. Det
va’ ju att spara pråmpengarna för rederiet, och jag
gav honom pengarna. Se’n det blev mörkt styrde jag
in i dockan och tog in kol. Och så skulle jag ut igen
och kasta ankar på strömmen — under egen ånga
naturligtvis.

Vi måste gå ut med aktern först, och så blev det
nånting galet med backapparaten. Gamle Mac Pherson
sa’ att han kunde arbeta oss ut med handkraft, fastän
det skulle gå långsamt. Och jag sa’ att det va’ bra. Nå,
vi satte i gång. Tidvattnet drog småningom utåt, och
rakt framför oss, ett stycke nedanför, låg ett fartyg
med en pråm på vardera sidan om sig. Såg ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free