Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartygets lanternor, men inget ljus fanns på pråmarna. Det
va’ trångt utrymme för att driva fram ett stort fartyg
under ånga och med Mac Pherson bearbetande
backapparaten med sina händer. Vi måste gå helt nära
intill det där fartyget framför oss innan jag kunde gå
framåt och klara oss för fartygen vid dockans
slutpunkter. Och vi stötte till pråmen akterut, just då jag ropa’
för över till Mac Pherson.
»Va’ va’ det?» sa’ lotsen när vi stötte emot pråmen.
»Vet inte», sa’ jag, »men det undrar jag också.»
Lotsen va’ inte så värst styv i sin tjänst, ser du.
Vi gick vidare till en bra plats och fällde ankar, och
allt skulle ha varit gott och bra, om inte vår styrman
hade varit så stor idiot.
»Vi stötte till den där pråmen», sa’ han, då han kom
uppför lejdaren till kommandobryggan — och där stod
lotsen med spända öron och hörde på.
»Va’ för en pråm?» sa’ jag.
»Den som ligger långsides med fartyget där», sa’
han.
»Jag ha’ inte sett någon pråm», sa’ jag och trampa’
honom med detsamma eftertryckligt på foten.
Se’n lotsen hade gått sin väg sa’ jag till styrman:
»Om ni inte vet nånting, styrman, så gör ni bäst i att
hålla mun.»
»Men vi stötte i alla fall till den där pråmen, eller
hur?»
»Om vi det hade gjort», sa’ jag, »så hörde det i alla
fall inte er till att pallra om det för lotsen — men kom
väl ihåg, att jag inte alls ha’ medgett att där va’ nå’n
pråm.»
Och nästa morgon, just när jag höll på att klä’ mej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
