- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
154

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och därmed var den saken slut. Men den visar hur
enfaldig vår styrman va’. Jag säger att det va’ en
välsignelse för alla kaptener att han blev ituskuren som
en sill. Han hade nå’n gynnare på kontoret, och det
va’ därför dom behöll honom kvar.»

»Det påstås att Wekley-farm snart blir till salu»
framkastade hustrun, slugt avvaktande vilken verkan
detta meddelande skulle göra på honom.

Hans ögon fingo genast en livlig glans, och han
rätade upp sig som om han stod i begrepp att gripa sig an
med någonting mycket angenämt. Det var ju alldeles
den farm han drömt sig — den låg näst intill hans fars,
och Annies föräldragård låg knappt en mil därifrån.

»Då ska’ vi köpa den», sade han, »men vi ska’ inte
tala om det för någon enda människa förrän den väl
ä’ köpt och betald. Har allt sparat åtskilligt under den
här tiden, fastän sportlerna nu inte ä’ desamma som
förr, och vi ha en vacker grundplåt att börja med.
Ska’ tala med far och laga att pengarna ligga till hands
åt honom, så han kan avsluta köpet, ifall jag ä’ ute till
sjöss när farmen ska’ säljas.»

Han strök bort den kalla imman från fönstrets insida
och tittade ut på det strömmande regnet, som hindrade
honom från att se någonting annat.

»När jag va’ ung va’ jag alltid rädd för att rederiet
skulle ge mej avsked på grått papper. Och det kan
jag ju ännu behöva vara rädd för. Men när en gång
den där farmen ä’ min — då behöver jag inte vara
rädd längre. Det ä’ ett skralt yrke att vara
oceanplöjare. Jag som har färdats på alla hav i alla väder och
trotsat alla djupets faror med ett fartyg värt sina
femtiotusen pund och fört last som emellanåt kunnat vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free