- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
157

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händer voro särskilt märkvärdiga. De hade stora knogar,
grovarbetet hade gjort dem seniga, oformliga och fulla
med valkar, och naglarna voro trubbiga och stympade
— rispor och sår överallt, läkta och oläkta, så som
man ser på manshänder som användas till hårt arbete.
På utsidan stora, högt liggande ådror, som vältaligt
vittnade om ålderdom och strävsamt arbete. När man
såg på dessa händer, var det verkligen svårt att tro
att de tillhörde en kvinna som en gång hade varit ön
Mc Gills skönhet. Det sistnämnda fick jag
naturligtvis veta längre fram. Då jag först såg henne kände jag
varken till hennes historia eller vem hon var.

Hon hade tunga mansskor på fötterna. Inga
strumpor — under hennes vandringar av och an hade jag
sett, att hennes fötter voro instuckna nakna i de
oformliga järnhårda skodonen, som glappade om hennes
magra fotleder vid varje steg hon tog. Hennes
formlösa gestalt, som saknade varje tecken till midja,
skyldes av en grov mansskjorta och en nött flanellskjol
som en gång hade varit röd till färgen. Men det var
hennes fårade, vissnade och väderbitna ansikte,
omgivet av en hel gloria okammat och stripigt grått hår,
som hade tilltalat mig och höll mig kvar. Varken det
orediga håret eller de djupa fårorna kunde dölja den
ståtliga välvningen av hennes panna, hög och bred utan
att i minsta mån snudda vid det abnorma.

De insjunkna kinderna och den hopknipta näsan
vittnade föga om arten av det liv som flämtade bakom
hennes klara, blåa ögon. Trots alla de omgivande
rynkorna som icke förmått inverka på dem, voro hennes
ögon klara som en ung flickas — klara och långsynta,
med en öppen och orubblig fasthet i blicken som var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free