- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
158

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rent av förbryllande. Märkligt var avståndet mellan
ögonen. Det är gott om en man eller en kvinna har
så långt mellan ögonen som ett ögas bredd, men
Margaret Henan hade drygt halvtannat. Hennes ansikte
var emellertid så symmetriskt format, att detta
märkliga drag icke gjorde något obehagligt intryck, utan
mycket väl kunde undgå att märkas av en ytlig
betraktare. Munnen, ehuru formlös och tandlös med
neddragna mungipor och torra pergamentslika läppar,
saknade likväl den slapphet i muskler som är så vanlig
hos ålderdomen. Läpparna kunde mycket väl ha
tillhört en mumie, om de icke haft ett så utpräglat
uttryck av oböjlig fasthet. Jag menar icke att de voro
skrumpna, utan de tycktes tvärtom vara
sammanpressade med både kroppslig och andlig fasthet. Där och
i ögonen lästes hemligheten av den säkerhet, varmed
hon bar de tunga säckarna uppför den branta trappan
utan att stappla eller ta överbalansen och sedan tömde
deras innehåll i sädeslåren.

»Ni är bra gammal för att arbeta så här»,
framkastade jag på försök.

Hon såg på mig med sin egendomligt orubbliga
fasthet i blicken, och hon tänkte och talade med den lugna
långsamhet som karaktäriserade allt hos henne — som
om hon vore fullt medveten om att ha en evighet
framför sig där ingen brådska behövdes. Jag kände
mig på nytt imponerad av hennes kolossala säkerhet.
I den evighet, som tycktes så otvivelaktigt höra henne
till, fanns det mer än tillräcklig tid för fasta steg och
stadig jämvikt — med ett ord för säkerhet. Lika litet
i hennes själsliv som när hon bar de tunga
havresäckarna fanns det en möjlighet att hon kunde stiga miste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free