- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
159

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller ta överbalansen. Detta väckte hos mig en känsla
av någonting hemskt. Här hade jag träffat på en
mänsklig själ, som utan den mest påtagliga kontakt
skulle komma att stå oåtkomlig för min
människokännedom. Och ju mera jag under de följande veckorna
fick höra om Margaret Henan, desto mera mystiskt
fjärranstående föreföll hon mig. Hon var lika
främmande som om hon vore en långväga resande från en
annan planet, och varken hon själv eller någon i hela
orten kunde ge mig en vink om vilka livsnormer, vilka
känsloströmmar eller filosofiska betraktelser, som hade
lett henne i allt vad hon varit och var.

»Jag blir sjuttiotvå fjorton dar efter långfreda’n»,
sade hon till svar på min fråga.

»Men ni är för gammal att göra mansarbete — det
vill en stark karl till för att bära sådana bördor»,
envisades jag.

Hon tycktes åter fördjupa sig i sin atmosfär av
evighetsbegrundan, och en så säregen inverkan hade detta
på mig, att jag icke alls skulle ha blivit överraskad
om jag vaknat ett århundrade längre fram i tiden och
funnit henne just i begrepp att uttala sitt svar.

»Arbetet måste göras, och jag sörjer för mig själv.»

»Men har ni inga barn — inga släktingar?»

»Åjo — många. Men dom har inte tillfälle att
hjälpa mej.»

Hon tog för ett par ögonblick pipan ur munnen och
tillade sedan med en nick bortåt byggnaden:

»Jag bor för mej själv.»

Jag betraktade boningshuset. Det var täckt med
halm och såg rymligt ut. Sedan föll min blick på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free