- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
176

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drucken i många dar. Klockan va’ väl sju när Henan la’
henne opp i vind, därför att han inte tordes gå längre,
så som sjön vräkte. Se’n han hade äti’ frukost
klockan åtta gick han in till sej, och en halvtimme efteråt
kom kapten opp talgögd och skälvande och höll sej
fast vid ledstången i trappan. Det va’ eländigt, ska’
ja’ säja er, och där stod han och blinka’ och nicka’
och sluddra’ för sej själv. »Fall!» skrek han till
karlen vid ratten. »Å, Herre Gud!» sa’ andre styrman
som stod bredvid honom. Och kapten såg inte åt
honom ens, utan höll bara på med att babbla och sluddra
för sej själv. Men så med ens räta’ han opp sej och
kasta’ huvet tebaka och skrek: »Vrid på hjulet, karl
— nå, så fan anamma er! Ä’ ni döv, efter ni inte hör
va’ ja säjer?»

Det va’ den drucknes tur han hade, för Starry Grace
la’ i väg för en stormil så Gud sej förbarme, utan att
ta in ett ämbar vatten, medan andre styrman gav order
och besättningen for omkring som galningar. Och nu
va’ kapten belåten och nicka’ för sej själv och gick ner
igen för att dricka mera whisky. Det va’ ett rent
mordanslag mot allas våra liv, för det va’ inte lämplig
stund ens för det allra största skepp att vara i gång.
I gång? Aldrig har ja’ sett maken. Omöjligt att tänka
sej värre — och då hade ja’ ändå vari’ till sjöss som
pojke och fullväxt i fyrtio år. Ja’ säjer er att det va’
rent gruvsamt.

Andre styrman va’ vit i ansiktet som ett lik och han
höll ut ensam en halvtimmes tid, men så blev det
honom för starkt och han gick ned för att kalla opp
Samuel och tredje man. Ja — en fin sjöman va’ den där
Samuel men det där va’ för starkt för honom. Han såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free