- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
177

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sej om och studera’ och såg sej om och studera’, men han
kunde inte se nå’n utväg. Han våga’ inte dreja bi.
Hon skulle ha blivit rensopad från både folk och grejor
innan hon kunde ligga opp. Det va’ ingenting annat
att göra än att hålla i. Tog stormen till så va’ vi i alla
fall förlorade, förr eller senare skulle nå’n våldsam sjö
sopa oss alla överbord.

Sa’ ja’ att det va’ en storm så Gud sej förbarme?
Det va’ den värsta ja’ sett. Tror att den lede själv
måste ha blåst opp den, för den va’ alldeles ohygglig.
Ja’ ha’ nog vari’ med om åtskilligt, men en så’n natt
som den vi nu fick vill ja’ inte gärna se mera. Ingen
tordes gå till kojs. Och ingen tordes heller vara på
däck. Alla stod vi oppe på kajutan och höll oss fast
och väntade. De tre styrmännen va’ på halvdäcket
och två man vid ratten, och den ende som va’ nere
under däck va’ våran spritblötta kapten som låg där full
och snarka’.

Och då såg ja’ den komma på en mils avstånd, så
högt över de andra vågorna som en ö över ett hav —
den väldigaste våg ja’ nånsin ha’ sett. De tre
styrmännen stod tillsammans och såg den komma, och
dom bad nog, dom som vi, en tyst bön att den inte
skulle bryta sej när den gick förbi oss. Men vi skulle
inte bli bönhörda. Till sist, när den reste sej opp så
högt som ett berg och virvla’ sej opp bortöver aktern
och skymde bort himlavalvet för oss, skingrades
styrmännen — andra och tredje rusade till mesanvanterna
och klättrade opp i dom, men förste styrman sprang till
ratten, för att hjälpa till. Det va’ en modig man, den
där Samuel Henan. Han rusa’ rakt emot den där
bjässen bland allt va’ vågor hette, tänkte inte på sig själv,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free