- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
180

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrågavarande fall som det intressantaste han haft under
sin långa läkarebana. När Sara Dack omtalade den
nyföddes otroliga vikt, vägrade ön att tro henne och
kallade henne återigen för lögnerska. Men när doktor Hall
försäkrade att han själv hade vägt barnet och sett att
den siffra Sara uppgav var den rätta, drog ön Mc Gill
djupt efter andan och tog sedan för gott vilka rapporter
Sara Dack än månde ge angående barnets utveckling
och aptit. Och ännu en gång kom Margaret Henan
till Belfast med ett gossebarn och fick det kristnat till
Samuel.

*     *
*



»Och pojken va’ god som guld», sade Sara Dack till
mig.

Då jag träffade på Sara var hon en frisk och
flegmatisk gammal mö på sextio år med en erfarenhet så
tragisk och ovanlig, att ehuru hennes tunga hade
sysslat med den i tiotal år, måste skildringen av den ännu
ha ett oförgängligt intresse för ortens gummor.

»Ja, god som guld», sade Sara Dack. »Aldrig
skrikig. Kunde sitta ute i solen timme efter timme, utan
att ge ett ljud ifrån sej så länge han inte va’ hungrig.
Och så stark! Grep tag med sina händer så kraftigt
som en stor karl. Han va’ inte ens ett dygn när han
tog tag i mej så hårt, att ja’ skrek till i förskräckelse.
Och frisk och rödkindad. Sov och åt och växte. Aldrig
ilsken. Aldrig störde han nå’ns nattro en enda minut,
inte under tandsprickningen en gång. Och Margaret
bruka’ låta’n gunga i sitt knä och fråga, om det nånsin
hade funnits en så fin pojke i våra förenade
kungariken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free