- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
181

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så den pojken växte! Och så han åt se’n! När han
va’ ett år va’ han lika stor som andra barn vid två.
Men senfärdig att gå och att tala. Förutom att några
gurglande ljud trängde opp ur hans strupe och att han
kröp på alla fyra kom han inte ut med mycke’ i den
vägen. Men det kunde man ju också vänta sej så som
han växte. Allt gick ju till växt och till kroppsstyrka.
Och själva gamle Tom Henan klarna’ opp när han såg
på den väldigt stora pojken, och han sa’ att han
undra’, om det nånsin funnits make till pojke i alla tre
kungarikena. Det va’ doktor Hall som först fatta’
misstankar, det kommer ja’ mycke’ väl ihåg fastän ja’
aldrig hade haft en aning om va’ pojken va’ förrän
efteråt. Ja’ såg doktorn hålla saker framför lille Sammys
ögon och ställa till buller både högre och lägre och
längre och kortare håll från lille Sammys öron. Och
ja’ såg doktorn gå sin väg med rynkade ögonbryn och
skaka på huvu’t som om barnet vore sjukt. Och sjuk
va’ han inte, det kunde ja’ svära på — ja’ som såg
honom äta och frodas. Men doktor Hall sa’ inte ett ord
till Margaret heller, och ja’ kunde inte gissa mej till
va’ som gjorde honom bekymrad.

Ja’ kommer mycket väl ihåg första gången Sammy
bjöd till att tala. Då va’ han två år och så stor som
andra barn vid fem, men gå kunde han inte ännu. Han
for omkring på alla fyra, glad och förnöjd och utan att
göra något besvär, såvida han fick mat ordentligt, och
mat ville han ha ovanligt ofta. Ja’ gick och hängde
opp tvättade kläder på ett streck när han kom ut på
alla fyra med sitt stora huvud vaggande av och an och
ögonen blinkade i solen. Och så öppna’ han plötsligt
sin mun för att tala. Ja’ blev så förskrämd så ja’ höll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free