- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
182

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på att dö i förskräckelse — och nu visste ja’ med ens
varför doktorn hade skakat på huvu’t. Tala? Ack,
ack — aldrig ha’ väl ett barn på vår ö talat på det
sättet. Det talet kunde ingen missta’ sej på. Ja’ stod
där och skälvde — lille Sammy hade skriat som en
åsna! Ja, ja! säjer väl det — han skria’ som en åsna,
precis på det viset, högljutt och långdraget och
muntert så hans lungor kunde spricka.

Han va’ idiot — en storväxt ohjälplig idiot. Det
var efter det där skriandet som doktorn tala’ om det
för Margaret, men hon ville inte tro honom. Det skulle
nog bli bra med tiden, sa’ hon. Gossen hade bara
växt för fort. Fick han tid på sej, så skulle vi nog få
se, sa’ hon. Men gamle Tom Henan förstod hur det va’
och han räta’ aldrig på nacken mer. Han tålde inte
barnet sedan och kunde inte förmå sig att röra det,
och det såg ut som om han vore riktigt förhäxad av
et. Många gånger såg ja’ honom följa det med ögonen
från andra sidan om något hörn och stirra på det så
att ögonen va’ nära att trilla ur av förfäran — och när
det så började skria, stack gamle Tom fingrarna i
örona och såg så olycklig ut, så en kunde gråta åt’et.

Och skria kunde det eländet med besked! Det va’
det enda det kunde göra förutom äta och växa. Så
snart det blev hungrigt skria’ det och det va’ ingen
möjlighet att få’t att tiga förrän det fick mat. Och
ständigt om mornarna bruka’ det genast kravla sej fram
till köksdörren och blinka utåt solskenet och skria.
Det där skriandet blev Sammys död.

Ja’ minns et så väl. Sammy var tre år då och stor
som en tio års pojke. Gamle Tom hade blivit rätt
ynklig, han gick och plöjde kors och tvärs på gärdena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free