- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
183

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och prata’ och mumla’ för sig själv. Den måron som
ja’ nu talar om satt han på bänken utanför köksdörren
och täljde på ett yxskaft. Och så kom den bedrövlige
idioten kravlande till dörren och skria’ utåt solen som
han bruka’ göra. Ja’ såg gamle Tom rycka till och se
sej om. Och där stod vidundret och vagga’ med sitt
stora huvud och blinka’ och skria’ som en stor åsna,
vilket det ju nästan va’. Det va’ för mycke’ för Tom.
Nånting blev galet med honom i den stunden. Han
flög opp och gav idioten ett slag i huvu’t med yxskaftet.
Och han slog om och om igen, som om Sammy vore en
galen hund som han va’ rädd för. Och så gick han
raka vägen till stallet och hängde sej där vid en
takbjälke. Men se’n hade ja’ inte lust att stanna där i
huset längre, utan ja’ flytta till min syster, som va’
gift med John Martin och hade det bra.»

*     *
*



Jag satt på bänken utanför köksdörren och såg på
Margaret Henan, medan hennes valkiga tumme
pressade ned den glödande tobaken i lerpipan och hennes
ögon stirrade utåt de av skymningen fördunklade
fälten. Det var samma bänk som Tom Henan suttit på
den skräckfulla sista dagen av sitt liv. Och Margaret
satt i dörröppningen där vidundret och idioten Sammy
så ofta hade vaggat med huvudet och skriat, blinkande
mot solen. Vi hade talat med varandra en timmes tid
— hon med den lugna långsamhet som vittnade om
evighetstrygghet och som så väl anstod henne — och
om det gällt mitt liv kunde jag icke finna de motiv som
utgjorde ledtrådarna i hennes livs trassliga vävnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free