- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
186

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och ännu aldrig ha’ ja’ hört nå’n kunna säja varför det
ä’ så. Det vet Gud allena. Ni och jag ä’ dödliga och
vi kan inte veta det. För oss ä’ det nog att veta vad
vi tycker om och inte tycker om. Det behagar mej
— detta ä’ för oss det första och det sista. Och
bakom det ordet kan ingen gå och leta ett varför. Ja’
tycker om namnet Samuel, tycker mycket om det. Det
ä’ ett vackert namn med ett underbart vaggande
välljud som övergår allt förstånd.»

Skymningen blev djupare, och under den tystnad
som inträdde betraktade jag den ståtliga välvda
pannan, som tiden icke förmått sänka — jag såg på det
stora avståndet mellan ögonen och på själva ögonen,
som voro så klara, öppna och fjärrsynta. Så steg hon
upp med en min som om hon ville avskeda mig och
sade:

»Det blir mörkt för er att gå hem och vi få snart
regn.»

»Sörjer ni över någonting, Margaret Henan?» frågade
jag plötsligt och obetänksamt.

Hon såg forskande på mig ett ögonblick.

»Ja — över att jag inte fick ännu en son.»

»Och ni skulle verkligen...?» sade jag tveksamt.

»Ja, det skulle jag», svarade hon. »Det skulle ha
blivit hans namn.»

Jag gick nedåt den mörka vägen mellan
hagtornshäckarna grubblande över det varför som här
framställts utan svar. Och jag upprepade Samuel högt för
mig själv, lyssnande efter det vaggande välljudet hos
det namnet, som så hade tjusat denna kvinnas själ och
lett henne in på tragikens område. Det fanns
verkligen där, detta välljud. Ja, det fanns!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 3 23:35:27 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljfiende/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free