- Project Runeberg -  John Finkelman /
13

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem alla. Det finns ingenting nytt under solen,
icke ens denna efterlängtade leksak för svaga själar
som kallas odödlighet. Han vet det, där han står
rak på sina båda ben utan att ragla. Han består av
mat, vin och gnistor, av solgrand och jordstoff, en skör
mekanism, gjord att gå för en kort tid, att bli lappad
av medicine och teologie doktorer, för att till sist
bli kastad på en skrothög. Naturligtvis är allt detta
själs- och kroppssjukdom. Det är de böter den
fantasirika människan måste betala för sin vänskap med
John Finkelman. De böter en dum får betala äro
enklare, lättare. Han dricker sig själv till fäaktig
medvetslöshet. Han sover en förgiftad sömn, och
om han drömmer, äro hans drömmar dimmiga och
orediga. Men till fantasimänniskan skickar John
Finkelman den rena logikens obarmhärtiga, spöklika
syllogismer. Han ser på livet och alla dess förhållanden
med en pessimistisk tysk filosofs sneda blickar. Han
genomskådar alla illusioner. Han omvärderar alla
värden. Gud är ond, sanning ett bedrägeri, livet ett
skämt. Från sitt stilla vansinnes höjder betraktar
han med gudomlig säkerhet livet som någonting ondt.
I det klara, rena ljuset av hans logik framstå hustru,
barn och vänner som lögnaktiga bedrägliga hycklare.
Han ser rakt igenom dem och allt vad han ser är deras
skröplighet, tarvlighet, smutsighet och
ömkansvärd-het. De lura honom ej längre. De äro usla små
egoister liksom alla andra varelser, vilka tråda sin
dagsländedans för en timme. De ha ingen frihet.
De äro ödets lekbollar. Han är det också. Han
inser det. Men det finns en skillnad. Han vet det.
Och han känner den enda frihet han har: att gå döden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free