- Project Runeberg -  John Finkelman /
19

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i varandras armar. Den ene var Svarte Matt, som
sades på sin tid ha slagit ihjäl två män. Kvinnorna
jämrade sig tyst, korsade sig och bådo ömsevis, dolde
sina ansikten i händerna och tittade ut mellan
fingrarna. Men inte jag. Det var ju klart att jag var
den mest intresserade åskådaren. Tänk om jag skulle
få se någonting så underbart som att en människa
blev ihjälslagen! Jag skulle i alla fall få se ett
riktigt slagsmål. Men min missräkning blev stor. Svarte
Matt och Tom Morrisey höllo bara tätt om varandra
och lyfte sina klumpskodda fötter i något som mest
liknade en grotesk elefantdans. De voro för druckna
för att kunna slåss. Så fingo fredsmäklarna fatt i
dem och förde dem tillbaka in i köket för att besegla
den nya vänskapen.

Snart pratade alla om varandra, skrålade och
skrä-nade som bredbröstade friluftsmän alltid bruka då
whiskyn har löst deras tungors band. Och jag
min lilla stackare på sju år stod där vid köksdörren
med hjärtat i halsgropen, darrande i hela kroppen av
spänning, och jag fick än ytterligare lära mig hur
underliga människorna voro. Och jag kunde inte
låta bli att förvåna mig över Svarte Matt och Tom
Morrisey, som halvhängde över bordet med armarna
ömt om varandras hals och gräto.

Dryckesgillet i köket fortsattes och flickorna
utanför började bli ängsliga. De kände av gammalt till
hur det brukade gå, och alla voro säkra på att det
skulle sluta med någonting förskräckligt. De ville
inte vara där när det inträffade, och någon föreslog
att man skulle bege sig till en stor italiensk landtgård
fyra mil därifrån — där kunde man få i gång litet dans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free