- Project Runeberg -  John Finkelman /
37

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om jag ville? Hur många historier och rykten
hade jag inte hört om Frifrdsaren, den stora jakten,
som kommit upp från Sandwichsöarne, där den hållit
på att smuggla opium. Och harpuneraren som var
uppsyningsman! Hur ofta hade jag inte sett honom
och avundats honom hans frihet. Han behövde
aldrig lämna sjön. Han sov varenda natt ombord på
Frifräsaren, medan jag vackert måste gå i land och
sova hemma. Harpuneraren var bara nitton år (och
jag vet ingenting annat än att han själv sade sig vara
harpuner are). Men han hade för mig varit en
alldeles för högt ställd person för att jag skulle vågat
tilltala honom, då jag kryssade kring jakten på
längtans-fullt avstånd. Om jag ville ro Scotty, den förrymde
j ungmannen, över i min båt till harpuner aren på
opiumsmugglaren Frifräsaren! Om jag ville!

Harpuner aren kom upp på däck, då vi hojtade,
och bjöd oss att stiga ombord. Jag ville visa mig
som en äkta sjöman och manövrerade min båt, så att
den inte skulle skrubba mot jaktens vita målning,
lät den sacka akter över för en lång fånglina, som jag
gjorde fast med två vårdslösa halvslag. Vi gingo
under däck. Det var första gången jag såg det inre av
ett fartyg. Kläderna som hängde på väggarna
luktade mögel. Men vad gjorde det?# Det var ju äkta
sjöutredning, skinnvästar med kor der oj foder, blå
kavajer av Jotskläde, sydvester, sjöstövlar och
oljerockar. Överallt syntes hur man hushållat med
utrymmet — de smala kojerna, svängborden och skåpen på
alldeles otroliga ställen. Där var kontrollkompassen,
lanternorna i sina balansringar, de blåryggade
sjökorten vårdslöst hoprullade och kastade i ett hörn, sig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free