- Project Runeberg -  John Finkelman /
45

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

började jag staka mig fram med en åra, som jag många
gånger förut gjort vid lågvatten. Men då började
det gå rundt för mig. Jag förlorade balansen och föll
framstupa i gyttjan. Och när jag alldeles nedsmord
och med blödande armar tack vare en skrapa mot en
uppstående påle äntligen lyckades kravla mig upp,
förstod jag att jag var berusad. Men vad gjorde
det? På andra sidan kanalen lågo två starka sjömän
medvetslösa i kojerna, och dit hade jag druckit dem.
Jag var en man. Jag kunde fortfarande stå på
fotterna, om jag också sjunkit ner till knäna i gyttjan.
Jag brydde mig inte om att gå upp i båten igen, jag
vadade genom dyn och sköt båten framför mig.

Men betala fick jag. Ett par dagar låg jag sjuk och
mina armar värkte av skrubbsåren. Jag kunde inte
använda dem på en hel vecka, och det var en tortyr,
när jag skulle ta kläderna av och på.

Jag svor: »Aldrig mera!» Priset var för styvt.

Jag hade visst inte några moraliska betänkligheter.
Omslaget hade sina rent fysiska orsaker. Några
sådana där »glada, stolta ögonblick»voro rakt inte värda
de många timmarna av elände och plågor. När jag
på nytt grep mig an med min båt, undvek jag
Frifrä-saren, även om jag måste segla en lång omväg. Scotty
hade försvunnit. Harpuneraren fanns ännu kvar,
men jag gick ur vägen för honom. En gång, när han
kom i land vid båthamnen, gömde jag mig i ett skjul
för att jag skulle slippa se honom. Jag var rädd att han
skulle föreslå ett glas igen — han kanske till och med
hade en flaska whisky i fickan.

Och ändå — och här ha vi en av John Finkelmans
svartkonster — det där dryckeslaget en hel eftermid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free