Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag ombord på Frifråsaren hade varit som en
purpur-strimma i mitt livs enformighet. Det var värdt att
minnas. Jag gick igenom detaljerna gång på gång.
Bland annat hade jag fått se kuggarna och fjädrarna
i människomas handlingar. Jag hade sett Scotty
gråta över sin egen uselhet och sin gamla adliga mor$
sorgliga belägenhet. Harpuneraren hade berättat mig
förfärligt underbara saker om sig själv. Jag hade
fått en myriad av lockande och eldande vinkar från
en värld bortom min egen, en värld för vilken jag
bestämt passade lika bra som de där båda pojkarna jag
druckit med. Jag hade så att säga kommit bakom
människornas själar, min egen själ också, och funnit
oanade möjligheter.
Ja, den där dagen stod framom alla mina andra
dagar och den gör så ännu. Minnet av den står inbränt
i min hjärna. Men priset jag fick betala var för högt.
Jag ville inte vara med om det en gång till, utan
återvände till mina »kanonkulor» och min knäck. Hela
kemin hos min friska, normala kropp drev mig bort
från spriten. Den passade inte för mig. Den var
avskyvärd. Men trots detta fortforo
omständigheterna att driva mig i famnen på John Finkelman,
om och om igen, tills efter långa år den stund skulle
komma, då jag sökte upp John Finkelman vid alla
möjliga tillfällen för att hälsa honom med glädje som
min välgörare och vän. Men ändå samtidigt hata
honom. Ja, sannerligen, John Finkelman är en
underlig vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>