- Project Runeberg -  John Finkelman /
62

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

debegrepp som jag, som aldrig få tt pengar att köpa
någonting för. Jag bylte med frimärken, mineralier,
fågelägg, marmorkulor. Av sådana hade jag en
utmärkt samling som jag aldrig någonsin sett hos en pojke,
och stommen till samlingen, som bara den var värd
minst tre dollars, hade jag tagit som säkerhet av en
springpojke, vilken jag lånat tjugu cents, och som
blev skickad till en reformskola, innan han kunde lösa
igen den.

Jag bytte vad som helst mot vad som helst annat,
bytte sedan kanske ytterligare ett dussin gånger, tills
det förvandlats till någonting som var värdt något.
Jag var beryktad för min byteshandel, och jag var
samtidigt känd som en riktig liten girigbuk. Jag
kunde till och med få en lumphandlare att gråta,
när jag gjorde affärer med honom. Andra pojkar
bådo mig sälja åt dem deras samlingar av buteljer,
lump, gammalt skrot, spannmåls- och jutesäckar eller
fem-gallons-oljekannor, och så fick jag min lilla
provision för att jag gjorde affären.

Och det var denne sparsamma, rent av snåla pojke,
van att slava vid en maskin för tio cents i timmen,
som nu satt på pollaren och funderade över öl för
fem cents glaset som gick ögonblickligen utan att
lämna någon valuta. Jag levde nu bland män som
jag beundrade och var stolt över att vara tillsammans
med. Hade all min girighet någonsin givit mig
hundradelen av den glädje jag erfarit, sedan jag sällade mig
till ostronfiskama? Och vilket var mera värdt —
pengarna eller denna glädje? Dessa män voro inte rädda
för att kasta ut sina slantar. De brydde sig tvärtom
inte det ringaste om pengar, de bjödo utan vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free