- Project Runeberg -  John Finkelman /
67

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min häpnad godtgjorde vad han låtit komma sig till
last med tiocentsglaset. Han bjöd också på en
omgång, och jag räknade ut att på det sättet voro vi kvitt.

»I/åt oss gå bort till St. Ivouis House», föreslog
Spindeln, när vi kommo ut. Pat, som hållit på att skyffla
kol hela dagen, hade gått hem och Musslan hade gått
ombord på Renen för att laga i ordning kvällsmaten.

Och så begå vo vi oss, Spindeln och jag, till St. Iyouis
House — mitt första besök där — en mycket stor
lokal, där minst femtio personer, till största delen
hamnarbetare, voro församlade. Och där träffade jag
Fyll-Kennedy för andra gången och Bill Kelly. Smith
från Annie — han med revolvrarna i bältet — kom
också inslinkande, liksom litet senare Nelson. Jag
träffade ännu flera, bröderna Vigy, som ägde stället,
och framför allt Joe Goose med de elaka ögonen, den
vridna näsan och den blommiga västen, han som
spelade munharmonika så att änglarna kunde gråta.

Medan jag bjöd över lag, kom jag ett ögonblick
att tänka på gamla Jennie, som inte skulle få mycket
tillbaka på sitt lån av veckans förtjänster. Men vad
gjorde det? tänkte jag. Eller rättare sagt: John
Finkelman tänkte det för mig. »Du är en man och håller
på att bli bekant med män. Gamla Jennie behöver
nog inte sina pengar så med detsamma. Hon svälter
inte ihjäl. Det vet du mycket väl. Hon har mera
pengar på banken. Eåt henne vänta och betala
henne så småningom.»

På detta sätt lärde jag känna ett annat drag hos
John Finkelman. Han står i vägen för moralen. En
orätt handling, som är alldeles otänkbar för en som
är nykter, synes helt naturlig för den som är drucken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free