Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjöd mig min stolthet att själv göra annorlunda,
och inte förrän skepparen själv bad om ett litet glas,
beställde jag själv detsamma. Och när vi slutligen
kommo till ett ömt, långdraget farväl, var jag berusad.
Men jag hade den tillfredsställelsen att se Gamle
Skrapnosen likadan. Tack vare min ungdomliga
blygsamhet vågade jag knappast tro att den gamle
härdade sjörövaren till och med var värre däran än jag.
Efteråt fick jag höra av Spindeln, Pat, Musslan,
Johnny Heinhold och andra, att Gamle Skrapnosen
tyckte bra om mig och inte hade annat än goda ord
för vilken präktig pojke jag var, vilket var desto mera
märkvärdigt som han var känd för att vara en ilsken
och elak gammal kanalje som aldrig tyckte om någon.
(Själva hans öknamn »Skrapnos» härledde sig från
hans varia att när han slogs klösa sin motståndare i
ansiktet.) Och att jag hade vunnit denne mans
vänskap, därför hade jag helt och hållet att tacka John
Finkelman. Jag har berättat händelsen endast som
ett exempel på de många knep John Finkelman
använder för att vinna sina tillbedjare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
