- Project Runeberg -  John Finkelman /
74

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dricka hur mycket jag ville, kunde jag ändå inte
förlika mig med John Finkelman. Jag värderade
honom så att säga för hans sociala egenskaper, men inte
för smaken. Jag strävade ständigt och jämt efter
att bli en man bland män, och samtidigt hade jag ett
hemligt begär efter sötsaker, som jag skämdes för.
Ty förr skulle jag ha dött än jag låtit någon ana det.
Jag brukade i hemlighet hänge mig åt min passion
sådana kvällar då min gast sov i land. Då gick jag upp
till fribiblioteket, bytte ut mina böcker, köpte för
tjugufem cents karameller, som voro sega så att de
räckte länge, smög mig ombord på Raketen, stängde
in mig i kajutan, gick till kojs och låg där långa,
härliga timmar och läste och tuggade karameller. Dessa
tillfällen voro de enda då jag tyckte att jag verkligen
fått valuta för mina pengar. Dollar efter dollar vid
krogdisken kunde inte på långt när köpa mig samma
tillfredsställelse som tjugufem cents hos en
sockerbagare. Allt efter som jag drack mer och mer,
började jag lägga märke till att det var under rusets
stunder livet blev särskilt purpurfärgat. Ett rus var
alltid någonting att minnas. Då brukade det hända
någonting. Män sådana som Joe Goose räknade
tiden från fylla till fylla. Hamnarbetarna längtade alla
till sitt lördagsaftonsrus. Vi på ostronbåtarna
väntade tills vi sålt vår fångst, innan vi började på allvar,
ehuru ett tillfälligt glas då och då under dagens lopp
inte heller var så ovanligt.

På sätt och vis voro de tillfälliga rusen de bästa.
Då hände vanligen de mest märkvärdiga ting. Som
till exempel den söndag då Nelson, Franske Frank
och kapten Spink stulo den stulna laxbåten från Whi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free