Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET.
Det var tidigt på vintern 1892 som jag beslöt att gå
till sjöss. Det berodde mycket litet på mina nyss
skildrade erfarenheter. Jag drack fortfarande, jag
levde faktiskt på krogarna. Enligt min åsikt kunde
det vara farligt att dricka whisky, men visst inte orätt.
Whisky var farligt på samma sätt som andra farliga
ting här i världen. Människor dogo av whisky, men
fiskare kapsejsade och drunknade, luffare föllo under
järnvägståg och blevo krossade. För att inlåta sig
med vind och vågor, järnvägståg och krogar måste
man begagna sitt omdöme. Att dricka sig rusig som
en vanlig människa var ingenting att säga om, men
man måste göra det med urskillning. Det var slut
med helflaskor för min del.
Men i alla fall var det nog den omständigheten som
något bidrog till mitt beslut att gå till sjöss, att jag
fått mina första verkliga aningar om den dödsväg
John Finkelman har i beredskap åt sina anhängare.
Visserligen såg jag det inte riktigt klart, och det var
liksom två olika sidor som stundom blandade ihop sig.
När jag gav akt på dem jag sällskapade med, slog det
mig att det liv vi levde var mera fördärvbringande än
genomsnittsm änniskans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0104.html
