- Project Runeberg -  John Finkelman /
104

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Genom att döva moralen eggade John Finkelman
till brott. Överallt såg jag människor begå saker,
när de voro druckna, som de aldrig skulle ha drömt
om i nyktert tillstånd. Och det var inte det värsta.
Det var böterna som måste betalas. Krogkunder
jag brukade dricka med, som voro stillsamma och
ofarliga människor då de voro nyktra, begingo de mest
våldsamma galenskaper under rusets inflytande. Så
tog polisen hand om dem och de försvunno från vårt
tillhåll. Ibland hälsade jag på dem, när de sutto
häktade, och tog farväl av dem, innan de forslades
tvärs över viken för att få fångdräkten på sig. Och
om och om igen hörde jag en och samma förklaring:
T>Om jag inte varit full, skulle jag aldrig ha gjort det.*

Den andra sidan av dödsvägen var de verkliga,
oförbätterliga drinkarnas, som hade för vana att lägga
sig med näsan i vädret utan synbar anledning. När
de blevo sjuka, till och med i åkommor som vilken
vanlig människa som helst skulle ha gått igenom,
så var det slut. Ibland fann man dem döda i sängen,
ibland drog man upp deras lik ur vattnet, medan det
stundom kunde bero på en ren olyckshändelse, som
t. ex. då Bill Kelly, när han berusad höll på att lossa
ett fartyg, fick ett finger avslitet — det kunde lika lätt
ha varit hela huvudet.

När jag riktigt började tänka över min ställning,
fann jag att jag kommit på mycket dåliga vägar. De
ledde till döden alldeles för fort för att det skulle passa
min ungdom och livskraft. Och det fanns bara ett
sätt att komma ifrån alltsammans, och det var att ge
sig av. Segelflottan låg i vinterkvarter i San
Francis-coviken och på krogarna träffade jag skeppare, styr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free