Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Vi seglade nordvart från Boninöarna för att komma
in bland sälstimmen, och i hundra dagar fortfor
jakten i frost och vinterväder, i tät dimma som skymde
solen för oss en vecka åt gången. Det var vildt och
tungt arbete utanför Sibiriens kust, utan ett enda
glas eller en enda tanke på sprit. Sedan seglade vi
söderut till Yokohama med en väldig last av skinn, och
där skulle vi få vår hyra, som vi visste skulle bli
ganska betydlig.
Jag var ivrig att komma i land och få se Japan,
men de första dagarna hade vi fullt upp att göra
ombord, så att först mot aftonen kunde vi sjömän komma
i land. Och enligt själva tingens ordning, på grund
av det sätt varpå livet här var inrättat och
människorna gjorde affärer, kom John Finkelman genast
och stack sin arm under min. Kaptenen hade
lämnat våra pengar åt sälj ägarna och dessa väntade nu
på oss i ett visst japanskt värdshus. Vi åkte till
stället i rickshaws. Vår egen besättning hade så godt
som tagit värdshuset i besittning. Spriten flödade.
Alla hade pengar och alla bjödo. Vi hade arbetat
hårdt i hundra dagar under fullständig avhållsamhet,
vi befunno oss på höjden av fysisk kraft, svällande
av hälsa, och känslan av att vara våra egna herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0117.html
