- Project Runeberg -  John Finkelman /
130

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gingo ut, fick en kvinna bak i salen ögonen på mig,
reste sig och följde efter mig. Jag skall inte beskriva
henne. Det var en gammal bekantskap från den
tiden jag levde nere i hamnkvarteren. När Nelson blev
skjuten, hade han dött i hennes armar, och nu kände
hon igen mig som en av hans forna kamrater. Och
hon måste tala om för mig hur Nelson dött, jag ville
veta det. Med henne tog jag ut jättesteget från en
spirande gossekärlek för en brunhår ig flicka i
pojk-mössa till den gamla hemska råhet jag förr känt så
väl till.

Och när jag hört vad hon hade att berätta, rusade
jag i väg för att få fatt på Douis, rädd att jag hade
förlorat min första kärlek redan från början. Men
Ivouis var pålitlig. Hennes namn var Haydée. Han
visste var hon bodde. Hon gick varje dag förbi smedjan
där han arbetade, när hon gick till och ifrån
Dafayette-skolan. Han hade vidare en och annan gång sett
henne tillsammans med Ruth, en annan skolflicka,
och i sällskap med Nita som vi köpte karameller av
och som var en väninna till Ruth. Vad vi nu hade
att göra var att gå till sockerbagarboden och höra
efter om vi kunde få Nita till att ge Ruth en biljett till
Haydée. Ville hon det, hade jag bara att skriva
biljetten.

Så gick det till. Och under de stulna halvtimmar
vi träffades lärde jag känna all den ljuva dårskapen i
gossekärlek och flickkärlek. Jag säger inte att det är
den största kärlek i världen men jag vågar påstå att det
är den ljuvaste. Å! När jag tänker tillbaka på den!
Aldrig hade en flicka en mera oskyldig gosseälskare
än jag, som hade varit så fördärvat erfaren och vild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free