Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET.
När jag var tillsammans med folk som inte drack,
hade jag aldrig en tanke på sprit. Louis drack inte.
Varken han eller jag hade råd till det, men ännu
märkligare var att vi aldrig kände något begär att dricka.
Vi voro friska och normala människor. Om vi haft
något fysiskt behov av sprit, skulle vi ha druckit vare
sig vi haft råd eller inte.
Varje kväll sedan vi slutat vårt arbete, tvättat
oss, ömsat kläder och ätit, träffades vi i gathörnet eller
i den lilla sockerbagarboden. Men när det varma
hostvädret tog slut och det blev kyligt eller regnigt
om aftnarna, var gathörnet inte längre någon trevlig
mötesplats. Och sockerbagarboden var inte uppvärmd.
Nita eller vilken annan som stod innanför disken hade
på mellanstunderna ett litet varmt rum att gå in i,
men dit fingo vi inte följa med, och i boden var det
lika kallt som ute.
Louis och jag hade en överläggning. Det fanns
bara en lösning: krogen, den vanliga samlingsplatsen,
där man drack i sällskap med John Finkelman. Jag
kommer mycket väl ihåg den fuktiga och blåsiga afton,
då Louis och jag, skälvande av köld därför att vi inte
hade råd att ha överrock, gingo omkring för att välja
ut en krog åt oss. Krogar voro alltid varma och trev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0134.html
