- Project Runeberg -  John Finkelman /
135

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hela veckan hade gått. Vi voro i alla fall ense om,
att det just var den rätta krogen för oss, bara vi voro
litet mera försiktiga. Återstoden av veckan måste
vi »suga på ramarna». Vi kunde inte träffa ett par
flickor från West Oakland som vi lovat, därför att vi
inte hade pengar att följa dem hem i spårvagn. Vi
måste helt och hållet, som så många andra ekonomiskt
ruinerade, dra oss ur »nöjesvirveln», åtminstone till
nästa avlöning. Därför fingo jag och Louis träffas
i ett hyrkuskstall, där vi med knäppta rockar och
skallrande tänder sutto och spelade kasino, tills vår
landsflykt kunde få ett slut.

Då återvände vi till National och förstörde inte mer
än vi nödvändigt måste i gengäld för värmen och
trevnaden. Ibland hade vi förstås otur; som till exempel
om någon av oss förlorade två gånger å rad, när vi
spelade om vem som skulle bjuda. En sådan olycka
betydde tjugufem ä åttio cents, beroende på hur många
av spelarna som beställde whisky. Men vi kunde
vid sådana tillfällen undgå de ödesdigra direkta
följderna av olyckan genom att låta »skriva upp».
Naturligtvis betydde det bara ett uppskov, men det
frestade oss att ge ut mera än om vi måst betala kontant.

Jag har uppehållit mig vid det föregående för att
visa hur man rent av lockas och tvingas till John
Finkelman i vårt moderna samhälle, där krogarna stå på
vid gavel i vartenda hörn. Louis*och jag voro två
friska och sunda ungdomar. Vi ville inte dricka, vi
hade inte heller råd till det. Men ändå tvungos vi
av omständigheterna, det kalla och regniga vädret, att
söka tillflykt på krogen, där vi måste ge ut en god del
av våra stackars slantar för sprit. Nu kan man kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free