Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag mig så säker på mig själv, när det gällde flickor,
att jag inte ett enda ögonblick tvivlade på att jag
skulle gifta mig med min arbetsgivares dotter. Så
gjorde alla små gossar i sagorna, när de voro gamla
nog.
J ag sade alltså farväl till äventyren och gick ut till
kraftstationen för en av spårvägarna i Oakland. Jag
fick tala vid direktören själv i hans privata kontor,
som var så fint att jag nästan baxnade. Jag sade
ärligt ifrån, sade honom att jag ville bli praktisk
elektriker, att jag inte var rädd för arbete, att jag var van att
arbeta hårdt och att allt vad han behövde göra var att
se på mig, om han tyckte att jag passade och var
stark nog. Jag sade också att jag ville börja riktigt
från början och arbeta mig upp, och att jag under alla
omständigheter inte ville ägna mig åt något annat
yrke.
Direktören riktigt strålade, medan han hörde på
mig. Han sade mig, att jag just var av rätta sorten
för att lyckas, och att han alltid var villig att
uppmuntra den amerikanska ungdom som ville framåt.
Ack, arbetsgivare sökte alltid efter ynglingar sådana
som jag, men tyvärr träffade de sällan på dem. Jag
hade ambition, och han skulle laga att jag fick
tillfälle att visa vad jag dugde till. (Och medan jag
lyssnade med svällande hjärta, stod jag och undrade om
det var hans dotter jag skulle komma att gifta mig
med.)
»Innan ni kan gå ut på linjen och lära er de mera
invecklade och finare detaljerna av yrket», sade han,
»måste ni naturligtvs arbeta tillsammans med dem
som installera och reparera motorerna.» (Nu var jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
