Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi väga varje skålpund kol vi bränna! På det sättet
få vi veta värdet av det kol vi köpa. Vi måste ha
kännedom om den exakta kostnaden av varje detalj
i vårt stora maskineri. Vi få på detta sätt veta, vilka
eldare som äro slösaktiga och vilka som förstå att ta
ut ända till det sista ur det kol de bränna.»
Direktören strålade igen. »Där ser ni hur viktig den detalj
är som kallas kol, och genom att ni lär er den blir
ni en så mycket bättre arbetare och mera av värde
både för oss och för er själv. Nå, vill ni börja?»
»När som helst», svarade jag tappert, »ju förr desto
bättre.»
»Nå, då kan ni komma klockan sju i morgon
bittida», svarade han.
Jag blev ledsagad ut och visad vad jag hade att
göra. Jag fick också veta mina villkor: tio timmars
arbetsdag, söndag och vardag med en fridag i varje
månad och en avlöning på trettio dollars i månaden.
Det lät inte så värst uppmuntrande. Flera år förut
hade jag förtjänat en dollar för tio timmars arbetsdag
i konservfabriken. Jag tröstade mig med tanken
att orsaken till att jag inte kunde förtjäna mer nu,
fast jag var äldre och starkare, låg i att jag inte
fortfarande var yrkesarbetare. Men nu var det i alla fall
skillnad. Jag skulle få lära mig ett yrke så
småningom, jag arbetade för min framtid, för en
förmögenhet och direktörens dotter.
Och jag började i rätt ända, det var huvudsaken.
Jag forslade kol åt eldarna, som skyfflade in det i
ugnarna, där det förvandlades till ånga, vilken i
maskinrummet förvandlades på nytt till elektricitet, varmed
elektrikerna arbetade. Att köra kol var sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
