- Project Runeberg -  John Finkelman /
145

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att tala om det för mig, och han kunde förlora sin plats.
Han berättade mig om de båda kolskyfflarna och deras
avlöning. Jag gjorde för trettio dollars det samma
de fått åttio dollars för. Han skulle ha sagt mig det
förr, påstod han, om han inte varit säker på att jag
aldrig skulle stå ut, utan helt enkelt gå min väg. Men
som det nu var, skulle jag bara ta livet av mig, och
det tjänade ingenting till. Jag# gjorde ingenting
annat än tryckte ned priset på arbetet och höll två man
borta, menade han.

Men jag var en stolt amerikansk pojke, så att jag
slutade inte genast. Jag vet att det var dumt av
mig. Jag ville i alla fall visa direktören vad jag kunde
göra utan att duka under. Sedan skulle jag gå och
han skulle inse vilken tin pojke han hade förlorat.

Och jag gjorde så också. Jag arbetade tills jag fått
in den sista kärran kol för natten. Då klockan var
sex, lämnade jag pannrummet och förhoppningen att
bli elektriker genom att utföra två mans arbete för
en pojkes avlöning, gick hem och lade mig att sova
urtavlan rundt.

Lyckligtvis hade jag inte hållit på med det
övermänskliga arbetet så länge att jag tagit skada av det,
ehuru jag var tvungen att ha mina handleder lindade
ett helt år efteråt. Men följden av den arbetsorgie
jag överlämnat mig åt var att jag hade blivit led åt
allt vad arbete heter. Jag ville helt enkelt inte arbeta.
Blotta tanken därpå var mig motbjudande och jag
struntade i att lära mig något yrke. Då var det
mycket bättre att ströva världen rundt som jag gjort förut.
Och jag gav mig ut på äventyrsstigen igen, gav mig i
väg öster ut genom att tjuvåka på järnvägarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free