- Project Runeberg -  John Finkelman /
148

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tet att utveckla min hjärna. Detta betydde så
mycket som skoluppfostran. Jag hade gått igenom
folkskolan för länge sedan. Nu gick jag in i
fortsättnings-skolan i Oakland. För att kunna leva under tiden
arbetade jag som gårdskarl. Min syster hjälpte mig
också. Och jag höll mig inte för god att klippa
gräsplaner eller piska golvmattor, när jag hade en halv
dag över. Jag arbetade för att slippa arbeta och jag
krökte rygg under oket med ett bistert medvetande
av paradoxen.

Gosse- och flickkärlek hade jag lämnat bakom mig
och på samma gång både Haydée, Douis Shattuck
och kvällspromenaderna. Jag hade inte tid. Jag
gick in i Henry Clay-diskussionsklubben. Jag
mottogs i hemmen hos flera av dess medlemmar, där jag
träffade snälla flickor, vilkas kjolar räckte ned till
golvet. Jag var med i små hemkotterier, där vi läste
poesi och diskuterade konst. Jag gick ofta upp på
socialisternas samlingslokal, där vi studerade och
talade nationalekonomi, filosofi och politik, och jag hade
skaffat mig sex medlemskort till det fria biblioteket,
så att jag kunde få en ofantlig massa böcker, som jag
läste utan vidare urskillning.

Och under ett och ett halvt år drack jag inte en
droppe sprit. Jag hade varken tid eller behov.
Efter mitt arbete som gårdskarl, mina studier och
oskyldiga nöjen, som till exempel schackspel, hade jag inte
ett ögonblick över. Jag höll på att upptäcka en ny
värld, och så stor var min upptäckariver, att John
Finkelmans gamla värld inte vidare hade någon
lockelse för mig.

Nu minns jag, jag gick verkligen en gång in på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free