- Project Runeberg -  John Finkelman /
153

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kem$L Han vågade inte utsätta sig för en sådan
skandal, och därför fick jag vara vänlig och sluta skolan.

Jag gjorde så, betalade tillbaka de lånade pengarna,
bet ihop tänderna och började läsa på egen hand.
Det var ännu tre månader till universitetsexamina.
Och jag arbetade nitton timmar om dagen. I tre
månader höll jag på oavbrutet, endast med ett eller
annat tillfälligt avbrott. Jag var trött både till kropp
och själ, men jag höll ut. Mina ögon blevo
inflammerade, dock inte värre än att jag kunde använda dem.
Kanske jag blev litet konfys mot slutet, ty jag minns
att jag kände mig övertygad om att jag funnit formeln
för cirkelns kvadratur, ehuru jag resolut uppsköt
utarbetandet av problemet till efter examen. Men
då skulle jag visa dem.

Så kommo examensdagarna, under vilka jag
knappast fick en blund i ögonen. Och när jag lämnade
in mina sista skriftliga prov, var jag fullkomligt slut.
Jag ville inte se en bok ens, jag ville inte tänka,
knappast se åt någon som var i stånd att tänka.

Det fanns blott ett enda recept för ett sådant
tillstånd, och jag gav mig det själv — äventyr sstigen.
Jag väntade inte ens för att få veta hur examen
utfallit. Jag stuvade in några filtar och litet kallmat i
en lånad båt och satte till segel. Med den sista ebben
drev jag tidigt en morgon ut ur Oaklandfjorden, for
med första floden uppåt bukten och seglade vidare för
en rivande bris. San Pabloviken yrde och
Carquinez-sundet utanför Selbysmältugnarna yrde, då jag sköt
förbi och lämnade akter över de gamla landmärkena
jag först lärt känna, då jag kamperade med Nelson på
den orevade Renen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free