Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vindarnes vin som fyllde mina segel skulle också
ha fyllt mig, kommit mig att glömma min trötta hjärna,
givit den styrka och friskhet.
Alltså seglade jag i land, gjorde fast och begav mig
upp bland fiskebåtarna. Charley Le Grant föll mig
om halsen och hans hustru Lizzie slöt mig till sitt
omfångsrika bröst. Bill Murphy, Joe Lloyd och alla
som funnos kvar av det gamla gardet omringade mig.
Charley fick fatt i kannan och begav sig till Jörgensens
krog på andra sidan järnvägsspåren. Det betydde
öl, men jag ville ha whisky och ropade efter honom
att hämta en flaska.
Många gånger gick den där flaskan fram och
tillbaka över järnvägsspåren. Flera vänner från de
gamla friluftsdagarna kommo till. Var och en ville
bjuda, så att det blev en hel mängd omgångar. Och
jag drack ärligt med allesammans. Jag bara sväljde
och kolkade. Whisky rann ner i mig i en enda flod,
och jag kände de där bekanta stickningarna i min
hjärna.
Så kom Musslan, Nelsons kompanjon före mig,
vacker som alltid, men ännu mera hänsynslös, halvt
vansinnig och i färd med att förbrinna av whisky. Han
hade nyss haft en tvist med sin kompanjon ombord
på slupen Gazellen, knivarna hade dragits,
knytnävsslagen hade haglat och nu skulle han dränka ursinnet
i whisky. Och vi började tala om Nelson och hur han
sträckt ut sina breda skuldror i den sista långa
sömnen just här i Benicia; vi gräto över hans minne,
kommo endast ihåg det goda hos honom och skickade efter
en ny flaska whisky.
Man ville att jag skulle stanna kvar, men genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
